Tankar och känslor <3
Varje år har jag alltid gått igenom någon storts prövning, där jag hela tiden ska stå stark för att klara av allting, jag undrar faktiskt hur mycket jag ska behöva gå igenom för att känna ett lugn ? Det spelar ingen roll vem jag är tillsammans med, för det har varit så här alltid tyvärr, jag undrar bara hur mycket man ska behöva gå igenom innan man känner ett inre lugn. Alla är så otroligt snabba på att tycka till och då ska vi inte prata om att döma , påpekar alla fel jag gör, allt fel jag skriver. Förstår ni inte att man tröttnar tillsist ? Tror ni inte man bara vill ge upp allting när ni håller på som ni gör mot en ? Vad ger er rätt ens att hålla på som ni gör i bland, ger er rätt att bestämma hur jag ska leva mitt liv och med vem det ska vara ?
Ingen har med det och göra.
Jag har gått igenom otroligt mycket på så många år, oavsett med eller utan Tom, ni verkar tro att allt dåligt bara skett under mina år med Tom, men så är det inte, jag har nog alltid dragits till lite andra killar än alla andra, men det är sådan jag är som person tydligen och jag ångrar ingenting. Jag älskar mitt liv, jag älskar mina barn, jag älskar min man, jag älskar min familj, jag älskar Toms familj här i Klippan som blivit min familj, jag älskar min mormor och morfar och jag älskar alla mina underbara fina vänner som finns hos mig och då ska vi inte prata om mitt jobb. 💗 Men under alla dessa åen och allt man gått igenom så har jag blivit så otroligt stark, det finns inget jag inte klarar av, jag klarar av allting, jag blir stark av allting, redan sedan första dagen jag såg tom inne på
HP ( HappyPancake ) så visste jag att honom skulle jag ha, jag skulle kämpa för honom, jag ville ha barn tillsammans med honom, gifta mig, det tog givetvis tid innan han väl svara mig och är fortfarande så tacksam att han gjorde det. Alltid sagt han är min always och jag känner så ännu fast han sitter inne, fast han utsatt oss för detta så älskar jag honom, älskar våran familj, våra flickor och våran älskade Lancelot, vi är lyckligt lottade som skapat 3 fina barn, jag är lyckligt lottad.
Glöm aldrig bort hur långt du kommit. Allt du gått igenom. Alla gånger du kämpat på även om det känts som om det aldrig skulle kunna gå. Alla morgnar du gått ur sängen, hur dåligt du än mått. Alla gånger du velat ge upp men ändå klarat av en ny dag. Glöm aldrig hur mycket styrka du utvecklat och hur mycket styrka du fått lära dig att du har.
Jag ville bara skriva lite allmänt och förklara att man tröttnar på alla er som dömer direkt, vissa av er som dömer har inte ens pratat med Tom, finns de som inte ens känner mig, men håller ni på ? Det är tröttsamt, om ni tror det ska göra så jag och Tom gör slut så kommer det inte att hända 🖤
Jag älskar dig Tom Andersson !!
Du är min bästa vän, du är min always and forever 2020 🖤
Önskar er en fridfull jul❄️