13 februari 2024
En otroligt jobbig och smärtsam dag, i dag är det redan 1 år sedan jag genomgick min abort utan Tom vid min sida, utan någon vid min sida på Helsingborgs lasarett, där jag fick föda fram vår pojke som en vanlig förlossning i vecka 19. Fruktansvärt, hemskt att behöva fatta detta beslut och genomgå detta, det har satt otroligt djupa spår i mig, är helt förkrossad inombords, mår så dåligt att jag valde göra denna aborten,
att jag valde att avsluta den på grund av att jag skulle orka vara en bra mamma till våra flickor, de behövde mig, de behövde sin mamma i allt vi fick gå igenom när Tom åkte in, men desto mera tiden går desto mera accepterar jag att jag gjorde ett bra beslut där och då, att jag valde att vara en bra mamma till våra flickor, men det gör mig så klart ändå ledsen och ångrar mig varje dag, men vill du ska veta Lancelot att det var inte DU utan det var jag din MAMMA, vi kommer alltid att sakna dig, vi kommer alltid älska dig ! Vi ses i morgon min skatt 💖
Kan man någonsin ändå förlåta sig själv någon gång ??
Kan det vara så att din dotter ärvt ditt låga blodvärde? eller det kanske man inte får förrän man är vuxen? Hon kanske har haft många infektioner och behöver sova för att hämta kraft.. Sover on länge eller sover hon flera ggr om dagen? Och hur är natten? Var det så med Evelyn också när hon var lika gammal?