Något som är väldigt vanligt här hemma hos oss sedan vi fick Evelyn är att man har inte samma tid för varandra sedan innan, man orkar inte mysa på samma sätt, och man orkar inte ha sex mer som innan, mitt största problem är att jag inte ens är sugen, inte ens visar intresse för det, och det skapar ren kaos i detta hem,
jag kan förstå Tom samtidigt som jag inte kan för det är bara 2 månader sedan
jag låg där på sjukhussängen och födde våran dotter, där jag hade enorma smärtor, där och då trodde jag inte att jag skulle få se min dotter någon gång
för så ont gjorde det och så många gånger jag nästan gav upp på grund av
smärta och utmattning, men tillsist så kom våran Evelyn
kl 10.30 den 2 juni 2021

Problemet är att jag vill inte ens att Tom rör på mig,
jag vill vara för mig själv, jag vill vara så mycket ensam möjligt, jag blir helt enkelt på så dåligt humör när det tjatas och åter tjatas, jag märker på Tom att det är en enorm frustration över att jag inte är som innan, att jag tappat
all lust till sex, men desto mera Tom vill ha sex desto
längre bort från sexuella tankar kommer jag. 
Jag mår nästan dåligt av tanken att ha sex igen, jag känner mig nervös,
pressad, rädd och det smärtar ännu i bland, känns som om det är första gången igen. 

 Finns här någon som haft / har det likadant där mannen vill ha sex men mamman / tjejen vill inte ?!? 

Eller är jag så pass ensam om detta problemet !?!

Jag vet att många som fått barn, det lätt ger låsningar i negativa mönster, där man båda två vill på sitt egna sätt, jag på mitt sätt och Tom på sitt sätt. 
Jag tror att desto mer man håller på så kommer vi båda två fastna i onda cirklar, man måste nog försöka prata om det, hur man ska komma över dessa tankar och
få i gång sitt sexliv igen, man har ju olika behov som man och kvinna och
det måste man försöka ta hänsyn till, och försöka förstå med.