Hej. Underbart med er kärlek. Tänkte fråga vad hände med er son ? Klarade inte din kropp en graviditet till? Eller var pojken skadad ? Vet att det är jobbiga frågor men du födde honom i v 18. Kan man det eller vad gäller ? Var det ofrivillig abort?

Hoppas ni kan försöka igen 🌸🩷

SVAR :  Som jag hela tiden skrivit så sitter min man / barnens pappa häktad och har fått sin dom på 18 månaders fängelse, när han blev häktad 26 januari 2024 så var jag inte så långt gången, max i vecka 10 och vi var inte säkra på om vi skulle behålla eller inte, men dagen innan han blev häktad så sa vi båda två att vi kör,
vi skulle behålla våran sista pusselbit, vi skulle få vårt tredje barn tillsammans och lyckan var enorm !!! Men dagen efter när polisen stormar huset och anhåller Tom så ändrades min lycka till förtvivlan, jag förstod att det han hade gjort kommer ge honom fängelse, att vi inte kommer få hem honom på väldigt länge, jag visste det redan där och då. Jag gick från att gjort allt detta med Tom till att bli själv med flickorna, en ganska så tuff omställning för både mig och flickorna att bli utan Tom :( Jag har gråtit, jag har varit förtvivlad, jag har helt enkelt hatat mig själv som ens tänkte tanken till att göra abort, men den fanns där tyvärr,
det blev tuffare och tuffare med flickorna, nätterna är / var otroliga jobbiga,
Evelyn saknar sin pappa och innan han blev häktad så hade Evelyn något som heter nattskräck och det har blivit ännu värre sedan Tom inte finns med här hemma längre, för hon saknar honom, hon skriker pappa och mamma i sömnen också. Adele har svår astma och hon ska gå en utredning för att kolla hennes hosta, hennes förkylning alltid, hennes rosslighet, så hon sover knappt på nätterna,
jag sover MAX 1-3 timmar varje natt och gjort sedan 26 januari 2024 så jag är trött, jag är slutkörd, men jag klarar detta ändå, så efter mycket tänkanden, gråtande, bollande så tog jag beslutet med att jag måste tyvärr göra abort för jag
ska orka med allting, vara en bra mamma till flickorna, vakna nätter, jobba, inskolning på lilla Adele innan, sjukdomarna som avlöser varandra, hinder på vägen, men sedan var det ju så att jag skulle få en likadan graviditet igen som med flickorna blodpropp och graviditets diabetes och det skulle behandlas, hade jag otur skulle jag till och med bli sjukskriven.

Så nej våran älskade Lancelot var inte sjuk, men jag födde honom i vecka 18 och det var det värsta jag någonsin gjort, att se honom, att hålla honom, att krama honom, att pussa på honom, att se likheten med honom och flickorna redan,
det gör ont fortfarande, kommer alltid göra ont.
Längtar efter att visa bilderna på älskade lilla Lancelot till Tom 🖤
Och göra allt detta utan Tom, att fatta detta beslutet att göra abort utan att få
prata med Tom, utan att ha honom när jag gjorde aborten, det är hemskt !!
Jag valde att göra abort för att kunna vara en bra mamma till flickorna som
behöver mig extra mycket nu. Hur framtiden blir om vi kommer skaffa fler barn
vet jag inte, jag är inne på att sterailisera mig men vet inte riktigt ännu. 

Fråga 2 : 

Du skriver att ni gått genom så mycket, skulle du vilja göra ett inlägg och detaljera lite mer vad ni gått igenom? Tack för du delar med dig av ert liv! ☘️

Ett otroligt jobbigt inlägg att skriva, det drar upp otroligt mycket känslor till ytan men ska försöka alla fall så gott jag kan. När jag träffa Tom 19 augusti 2020 så kände jag direkt att honom ska jag ha, honom vill jag leva med, honom ville jag ha barn med, jag visste det skulle bli vi två, men vad jag inte visste var där och då hur allting skulle bli när det väl var vi två. Hur mycket skit vi skulle behöva gå igenom tillsammans för att vara tillsammans ens.
Tom mådde inte bra när vi träffades psykiskt, han vill inte riktigt leva,
så när vi träffats i några veckor så tog han en överdos och hamnade på sjukhuset,
rättare sagt på IVA de fick söva ner honom för tabletterna de gett honom hjälpte inte så för att hålla honom lugn fick de söva honom och dagen efter testade de att väcka honom igen och då var allt som vanligt. Tom hade rättså mycket humör då han gått på ADHD medicin med fel dos så den hjälpte inte, så i stället sket han i att ta medicin för sin ADHD.  Min familj har aldrig tyckt om Tom det är därför jag inte har någon kontakt med de, men skulle du fråga de så är det säkert inte därför, men det är så de sagt innan. Jag umgås inte med Brooklyn för han vill inte jag ska vara med Tom, han ville inte ha små syskon, han ljög i hopa saker till socialen i Höganäs vilken ledde till utredning för mig och Tom i med vi hade Evelyn plus att jag fick gå på polisförhör för att Brooklyn ljugit. 
Vi har så många orosanmälningar på oss till soc, i Örkelljunga kommun, Perstorps kommun och nu i Klippans kommun, men alla ni som anmäler oss hela tiden,
ni ska kanske komma med sanning någon gång så ni lyckas, att ni ljuger och hittar på det är sjukt skrämmande egentligen det säger rättså mycket om er som personer !! Hur mycket ni än anmäler så glöm aldrig att vi är betydligt starkare än er som ljuger om allting. Ni kommer inte kunna krossa oss !! 
Vi har varit med om missfall efter Evelyn, vi skulle fått barn mycket tätare egentligen, men det slutade i missfall och tur är det så vi fick bästa goaste Adele i stället, allas våran Del. 
Tom har ju som ni vet sedan innan blivit dömd för misshandel mot mig, men efter det har han tagit hjälp, han har gått två olika program på frivården som hjälpt honom massa med att hitta rätt verktyg så det funkar jätte bra, han har verkligen visat otroliga framsteg : ) 
Tom häktad,  flyttat från huset till lägenhet helt själv, aborten, inskolning Del plus en massa jobb, lösa alla mina kvällar så jag kunde jobba och gäller ju fortfarande nu, fått gå på soc möte för folk har anmält Tom anonymt fast han suttit häktad, blivit hotad och pressad på pengar på grund av hundar, Toms rättegång, domen kom 18 månaders fängelse, listan kan bli lång, men så ser det ut alla fall.